OUMBÄRLIG FÖR DIG SOM JOBBAR MED MUSIK, EVENTS, ARTISTER, LJUD, LJUS, NÖJESKROGAR, MÄSSOR, FESTIVALER OCH KONSERTER

Branschtidning om nöjen och events för upplevelseindustrin

TILLBAKA

Från flickidol till maktmusiker

"MTV fegar - de gör inget för att hitta nya artister. De blir ointressanta"

- Nyfikenheten är min drivkraft! säger Ola Håkansson, VD för- och grundare av Stockholm Records. Mannen som anses vara den mäktigaste inom svensk popexport, är kritisk mot likriktningen hos t ex mtv och söker driva på sökandet efter nya unika svenska artister.

Ola Håkansson började sin bana som stor flickidol i Ola & the Janglers. Sångaren Ola var både sötast och coolast i popSverige på sextiotalet.

- Efter den karriären började jag läsa på vuxengymnasium - sociologi, men mest flummade jag runt. Så började jag 1978 arbeta på Sonets musikförlag. En dag bad Tim Norell (som sedermera blev framgångsrik låtskrivarpartner med Ola) mig lägga sång på en demo som han hade gjort. Vi stack till Midem för att försöka placera låtarna och där började, oavsiktligt, sagan om Secret Service. Så vi blev ett hemligt projekt från början, därav namnet. Samtidigt som vi var ett stort popband hemma i Sverige och på kontinenten så jobbade jag som musikförläggare. Jag fick alltså se båda världarna samtidigt, så att säga. Det var en märklig tillvaro! Jag hade läderbrallorna nedpackade i portföljen, typ. Men jag lärde mig att vara effektiv, det är ett som är säkert, säger Ola och erbjuder sig att hämta kaffe.

Var det under den här tiden som du lade grunden till dina kunskaper om utlandslansering av svenska artister?
Absolut. Jag insåg att man inte kan göra allt i en lansering utan att man måste lära sig att prioritera. Vad som är viktigt för olika marknader. Jag såg spelet bakom kulisserna och lärde mig hur man tar sig runt det, säger Ola. 

I musikbranschen finns det en vandringssägen i många varianter som handlar om hur du grundade Stockholm Records. 
Kan du avslöja den sanna versionen?
- Va?! Är det sant? Otroligt!..skrattar Ola och börjar berätta;
- Sonet var ju ett independent bolag och det skulle säljas. Jag var sugen på att starta eget bolag men kände mig samtidigt lojal mot Sonet. Ett par dagar före midsommar ringde någon som företrädde en mr. Alain Levy och bad mig komma på ett möte i London omgående.

- Jag hade ingen aning om vem Alain Levy var och tackade nej. Jag menar, det var ju midsommar!! Viktig helg för oss svenskar. Men ett möte bokades in några veckor senare och då insåg jag att Alain Levy var vd för Polygram International. Rätt tungt, med andra ord. Dessutom hade denne mr. Levy rykte om sig att vara barsk och hård att ha och göra med. När jag kom upp på Polygram International i London så ville jag visa ett par svenska musikvideos. Jag fick dock inte igång videoapparaten och bad en man om hjälp. Vi fick inte igång maskinen och fick ringa på en vaktmästare och etablerade under tiden en bra, mänsklig kontakt. Sedan insåg jag att detta var mr. Levy. Då stod vi redan på samma nivå, liksom. Dessutom gillade han de videos jag hade med mig. Och jag sade att jag ville starta ett nytt bolag med den som köpte Sonet. Vi kom så bra överens att vi pratde mycket längre än vad någon av oss hade tid till den dagen. Min limousin stod utanför Polygram och väntade och Alains privatplan stod och väntade på honom på Heathrow. Det är den sanna versionen!

Hur etablerade ni Stockholm Records?
- Jag anställde folk som inte nödvändigtvis hade varit i musikbranschen utan som hade mänskliga och yrkesmässiga kvaliteter som jag gillade - och behövde. Jag lärde dem branschen och det fick ta den tid det tog. Sedan skrev vi samarbetsavtal med massor av småbolag ute i landet. Vi sökte unga artister, individualister, energiska och modiga musiker och producenter. Vi insåg att folk då - som nu, inte repar med ett band i en replokal så ofta, utan mer sitter och jammar i små studios. Det var viktigt att så att säga ha en kontakt med gatan. Jag ville bland andra ha in många andra generationens invandrare som höll på med musik. De blandade in sina kulturella rötter i sin svenska bakgrund och det var en häftig mix som vi ville ha på Stockholm Records. Sedan gav vi ut många singlar. Visst, singlar är promotion och inget man tjänar pengar på. Men vi hade en budget och den lade vi på att knyta upp kontakter och låta lovande unga artister och producenter få ge ut en skiva. Inte på att ha ett flashigt kontor. Faktum är att vårt första kontor var så sjabbigt att en hipp inredningstidning trodde att det var svindyrt designat. I alla fall så betalde vi ju allt själva och då fick vi skära på kostnader där det gick. Vi var tvungna att konkurrera med multibolagen fast utan deras ekonomiska resurser. I det läget blir ett bolag som Stockholm Records bra.

Ni breakade med Stakka Bo, sedan kom Cardigans och sedermera A-Teens och däremellan har ni haft en rad jättesuccér. Har du uppnått de ambitioner du hade för bolaget?
Nej, man måste ha nya mål hela tiden för att utvecklas, säger Ola. Däremot måste man få göra misstag ibland. Annars lär man sig ingenting! För att kultivera de framgångar vi har haft så måste vi nu bli lite kulturvakter. Man får inte bara tänka ekonomiskt. Min affärsidé kvarstår ju: att hitta svenska artister för utlandslansering. Då måste vi låta en del av vinsten gå till återväxten. 

På tal om Stockholm Live Week, tycker du att MTV har för mycket makt?
-På sätt och vis, säger Ola. mtv - och alla andra reklamfinansierade radio- och tv-kanaler, tjänar pengar på att ha många tittare så att de kan sälja annonser. Det gör att de analyserar sönder för att hitta rätt målgrupp och skapa en playlist för den. De måste visa upp bra siffror för nästa mätning och det är hela tiden kortsiktiga mål. Det gör att de blir fega. Ingen sådan kanal vill köra med osäkra kort, det vill säga ingen vill jobba fram en artist. Alla vill bara köra hitsen. Det blir lite Moment 22. De vågar inte ligga steget före - men det är om man gör det som man blir intressant. Som tur är har vi p3 också.

Du blev nyligen utnämnd till Sveriges mäktigaste man i musikbranschen. Har du mycket makt?
- Nääääe! utbrister Ola. Det känns jätteviktigt för mig att framhålla att Stockholm Records är ett bolag som jobbar med artister - inte ett toppstyrt företag. Jag vill vara ett bollplank för mina anställda och för våra artister, låtskrivare och producenter. 
-Vi får aldrig tappa kontakten med vad som händer i små studios ute i förorterna och runt om i landet! Då har vi tappat själva grundidén till Stockholm Records. 
- På det sättet vill jag göra min röst hörd. Men om det är makt vet jag inte.

text erika evenlind

TILLBAKA